Konventikelplakatet av 1726 förbjöd svenskar att samlas för fri andakt. Motståndet mot lagen formade väckelserörelserna och lade grunden för demokratin — men den historien berättas sällan. Frågan om vem som äger ditt samvete är lika aktuell nu som då.
Staten säger sig stödja civilsamhället — men belönar bara organisationer som redan tycker rätt. När bidragsvillkor blir åsiktsstyrning har vi inte ett fritt civilsamhälle, utan en kuliss.
Sverige har skolplikt, inte undervisningsplikt — och skillnaden avslöjar en stat som vill kontrollera inte bara vad barn lär sig, utan vad de ska tycka. När kommuner nekar hemundervisning med hänvisning till "samhällets värdegrund" handlar det inte om barnens bästa, utan om ideologisk likriktning.
Kinas kristna lever under övervakning, censur och fängelse — medan svenska kristna debatterar worship-låtar. Kristina Tehrani, som själv gömde sin bibel i Teheran, vägrar acceptera tystnaden.
Afghanistans kristna är kanske den mest ensamma kyrkan i världen — utan namn, utan ansikte, utan röst. Kristina Tehrani frågar varför vi som har frihet väljer att titta bort.
Religionsfriheten i Sverige hotas inte främst av lagstiftning — utan av troende som slutat hävda den. När kristna ber om ursäkt för att de nämner sin tro har kulturen redan vunnit utan att behöva stifta en enda lag.
Pastorn som döpte Kristina Tehrani i ett badkar i Teheran riskerade sitt liv. Nu frågar hon varför svenska kristna har all frihet i världen — och gör så lite med den.
I Europa har "tolerans" blivit ett kodord för att tysta kristna röster. Kristina Tehrani, som flydde verklig förföljelse i Iran, ser den mjuka censurens mekanismer tydligare än de flesta — och vägrar hålla tyst om det.
Nyheter om förföljda kristna drunknar i våra flöden medan kyrkan i Sverige tiger. Kristina Tehrani frågar varför vi kan fylla arenor för worship men inte samla hundra personer till bön för dem som sitter i fängelse för sin tro.
Svensk diskrimineringslagstiftning påstår sig skydda religionsfriheten — men fungerar i praktiken som ett verktyg för att sortera bort obekväma övertygelser. När samvetsfriheten offras på likabehandlingens altare borde alla oroas, inte bara troende.
Sverige är nästan ensamt i Europa om att sakna samvetsklausul för vårdpersonal. Det handlar inte om patientens bästa — det handlar om likriktning. Och det borde oroa alla, inte bara troende.
Västvärlden upprätthåller handelsrelationer med regimer som fängslar kristna — och kallar det diplomati. Kristina Tehrani, själv flykting från Iran, frågar när "vi uttrycker oro" blev ett substitut för verklig handling.
