Naturen är genomsyrad av matematisk struktur — från Fibonacci i solrosor till Riemanngeometri i relativitetsteorin. Materialismen har ingen bra förklaring till varför ett universum utan syfte dansar till matematikens melodi. Men teismen har det.
Om tankar bara är kemiska reaktioner har vi ingen grund att lita på dem — inte ens på tanken att de bara är kemiska reaktioner. En f.d. ateist förklarar varför materialismens syn på tänkandet underminerar sig självt, och varför rationaliteten pekar bortom hjärnan.
Vetenskapen vilar på filosofiska fundament den själv inte kan verifiera. Den som hävdar att vetenskap är den enda vägen till kunskap har redan tagit ett steg utanför vetenskapen — och landat mitt i filosofin.
Vi kräver en bevisbörda av Gud som vi aldrig kräver av något annat vi tror på. Det är inte intellektuell ärlighet — det är intellektuell feghet. Josefin Källa argumenterar för att fullständig förståelse aldrig var ingångsbiljetten till kunskap.
Skönhetsupplevelsen pekar bortom sig själv — och naturalismen har aldrig kunnat förklara varför. Josefin Källa argumenterar för att skönheten är ett filosofiskt argument som den sekulära världsbilden helst undviker.
Det kosmologiska argumentet handlar inte om vad som hände före Big Bang — det handlar om varför något kontingent existerar överhuvudtaget. En f.d. ateist förklarar varför frågan "varför finns något?" fortfarande saknar ett sekulärt svar.
Informationen i DNA har alla kännetecken av designad kod. Den intellektuella hederligheten kräver att vi tar den slutsatsen på allvar — inte avfärdar den som ovetenskaplig.
