Phoebe Bridgers formulerar ångest, tvivel och längtan med en ärlighet som den kristna lovsångskulturen sällan vågar. När hon skriker i "I Know the End" hörs något som liknar Psaltaren 88 — och det borde utmana hur kyrkan sjunger.
Tvivlet är inte motsatsen till tro — det är tecknet på att tron lever. Josefin Källa argumenterar för att kyrkan behöver sluta behandla tvivel som en andlig sjukdom och istället ge utrymme för den ärliga frågan.
Vi unga kristna har gjort tron till en tentamen där vi måste kunna svara på allt. Men tro har aldrig handlat om att ha alla svar — det handlar om att våga gå vidare utan dem.
