Den hårda determinismen låter vetenskaplig och radikal — men ingen lever som om den vore sann. En f.d. ateist förklarar varför förnekandet av fri vilja underminerar själva förnuftet, och varför det pekar bortom materialismen.
Relativismen är vår tids mest utbredda och minst genomtänkta filosofi. Ingen lever som konsekvent relativist — och det faktum att positionen kollapsar i samma ögonblick den tillämpas på sig själv borde oroa fler än det gör.
Vetenskapen vilar på filosofiska fundament den själv inte kan verifiera. Den som hävdar att vetenskap är den enda vägen till kunskap har redan tagit ett steg utanför vetenskapen — och landat mitt i filosofin.
Ondskans problem anses vara det starkaste argumentet mot Gud. Men tänk om det i själva verket är ett starkare argument mot ateismen? Josefin Källa vänder på perspektivet och frågar varifrån vår moraliska upprördhet egentligen kommer.
Den svenska kommunen har fått en roll den aldrig var tänkt att ha — och den kostar oss inte bara pengar utan frihet. När monopol kallas solidaritet är det dags att ifrågasätta systemet.
Alla partier pratar om "värdegrund" — men ingen kan svara på vad den faktiskt vilar på. Politik utan moralisk förankring är bara maktspel, och kristna har ett ansvar att erbjuda det som saknas: en grund att stå på.
Ateister lever ofta högst moraliska liv — men deras världsbild saknar fundament för den moral de bekänner sig till. Moralargumentet visar att objektiva moraliska sanningar pekar bortom materien, mot en transcendent källa.
Skönhetsupplevelsen pekar bortom sig själv — och naturalismen har aldrig kunnat förklara varför. Josefin Källa argumenterar för att skönheten är ett filosofiskt argument som den sekulära världsbilden helst undviker.
Sverige har världens mest generösa välfärd och en växande ensamhetsepidemi. Det är inte en paradox — det är vad som händer när staten systematiskt tar över familjens uppgifter och kallar det solidaritet.
Demokrati utan moralisk grund är bara majoritetens tyranni. Om rättigheter bara är tillfälliga överenskommelser kan nästa generation riva upp dem — och då har vi inget att stå på.
Den som vägrar ta moralisk ställning i politiken har redan tagit ställning — för status quo. I ett samhälle där politiken formar familjeliv, utbildning och samvetsfrihet är neutralitet inte en dygd utan en reträtt.
Subsidiaritetsprincipen — idén att beslut ska fattas så nära de berörda som möjligt — är den mest underskattade idén i svensk politik. I ett land byggt av folkrörelser har vi glömt att samhället inte börjar i riksdagen utan i familjen.
