Sveriges påstådda religiösa neutralitet i det offentliga rummet är inte neutral — den är selektiv. När kommunala lokaler öppnas för yoga och mindfulness men stängs för bön, handlar det inte om likabehandling utan om teologisk sortering.
Sveriges hatbrottslagstiftning har glidit från att skydda människor mot våld till att skydda idéer mot kritik — och den glidningen hotar varje troende medborgares frihet att uttrycka sina övertygelser.
Sveriges läroplan utger sig för att vara neutral, men den bekänner sig till en egen världsåskådning — sekularistisk relativism — och undervisar den med samma självklarhet som fysikens lagar. Det är dags att ställa frågan: vad tror egentligen ditt barns skola på?
Vi lär barn att ha åsikter men inte att stå för dem under tryck. Mattias Grundsten menar att Sverige inte saknar åsikter — det saknar samveten som fungerar när priset för sanningen är ensamhet.
Sverige är ett av få europeiska länder som helt saknar samvetsklausul i sjukvården. Det är inte ett förbiseende — det är ett medvetet val att rangordna ideologisk konformitet högre än grundläggande fri- och rättigheter.
Att förbjuda diskriminerande handlingar är en sak. Att kräva ideologisk bekännelse som villkor för anställning är något helt annat — och det borde oroa alla som värderar samvetsfrihet.
Svenska kristna har gjort tystnaden till en dygd — men Bonhoeffer kallade den för ondska. Mattias Grundsten utmanar kyrkan att sluta vara tyst när det moraliska samtalet behöver dem som mest.
Sverige har Europas mest generösa religionsfrihet på pappret — och en av de svagaste i praktiken. Utan juridiska muskler är grundlagen bara en dekoration.
Dödshjälpsdebatten låter som frihet och värdighet. Men innan vi lagstiftar om rätten att dö måste vi fråga oss om vi ens erbjudit alternativet — och vad det säger om oss att vi inte gjort det.
Sverige saknar samvetsklausul för vårdpersonal. När dödshjälpsdebatten närmar sig måste vi fråga oss: vad händer med sjuksköterskan som säger "jag kan inte" — och med det samhälle som vägrar lyssna?
Konventikelplakatet av 1726 förbjöd svenskar att samlas för fri andakt. Motståndet mot lagen formade väckelserörelserna och lade grunden för demokratin — men den historien berättas sällan. Frågan om vem som äger ditt samvete är lika aktuell nu som då.
Staten säger sig stödja civilsamhället — men belönar bara organisationer som redan tycker rätt. När bidragsvillkor blir åsiktsstyrning har vi inte ett fritt civilsamhälle, utan en kuliss.
