Sveriges läskunnighet är ett kristet arv — byggt av präster, husförhör och en teologisk övertygelse om att varje människa behövde läsa Bibeln. Att dölja det är inte neutralitet, det är historieförfalskning.
Gustav Vasas konfiskering av kyrkans egendomar 1527 framställs som framsteg — men det var början på en kyrka som aldrig lärde sig säga nej till makten. Konsekvenserna lever vi med än idag.
Laurentius Petri var Sveriges förste lutherske ärkebiskop och formade kyrka, utbildning och samhälle i fyrtio år — men är idag närmast bortglömd. Glömskan säger mer om oss än om honom.
Olaus Petri riskerade livet för att ge svenskarna Guds ord på deras eget språk. Idag har Svenska kyrkan resurser som aldrig förr — men var är modet som kostar något?
Uppsala möte 1593 formade Sverige mer än de flesta inser — men i moderna läroböcker är det knappt en fotnot. En historielärare argumenterar för att vi inte kan förstå vår nutid utan att konfrontera vårt kristna förflutna.
Olaus Petri gav Sverige sitt skriftspråk, sina rättsprinciper och sin första bibelöversättning — men i moderna läroböcker är han knappt en fotnot. En historielärare argumenterar för att glömskan inte är oskyldig.
Väckelserörelserna lärde vanligt folk att organisera sig, rösta och tala — årtionden innan den allmänna rösträtten. Ändå är deras roll i demokratins framväxt närmast utraderad ur svenska läroböcker.
Sverige kan inte förstås utan sin kristna historia — ändå raderas den systematiskt ur läroböckerna. En historielärare argumenterar för att detta inte är en slump, utan intellektuellt bedrägeri med konsekvenser för hela samhället.
