Sverige har skolplikt, inte undervisningsplikt — och skillnaden avslöjar en stat som vill kontrollera inte bara vad barn lär sig, utan vad de ska tycka. När kommuner nekar hemundervisning med hänvisning till "samhällets värdegrund" handlar det inte om barnens bästa, utan om ideologisk likriktning.
Vi har förväxlat stimulering med utveckling. Varje gång vi räcker fram en skärm till ett uttråkat barn avbryter vi den kreativa process som formar tänkande, fantasi och identitet. Tristess är inte ett problem — det är en startsekvens.
Sverige har i praktiken förbjudit hemundervisning — trots att internationella konventioner ger föräldrar företrädesrätt att välja utbildning. Mikael Bergström argumenterar för att föräldrar, inte kommunen, känner sina barn bäst.
